Nu vandrar jag runt i mitt rum, mitt roliga skojiga rum. Plockar upp hans kläder från golvet.
Igår försökte jag övertala en kvinna på dirty records att fråga en fransman om hans telefonnummer. Hon sa att hon hade en dotter och att fransmän inte vet hur man tar hand om barn. Jag fnös och sa åt henne att leva ett lite roligare liv.
Mina färgglada ljus och mitt sigrid hjertén rosé ligger på nattygsbordet. Bredvid sover han och låter som ett vattendjur. Sover och sover, stjäl hela min dag. Jag vill klä på mig något fint och gå till stadsbibloteket. Vill vakna upp bredvid någon annan. Någon som inte låter så ängslig i sömnen, någon som inte klappar mig på ryggen mitt i natten. Vem gör så? Klappar en på ryggen när klockan är 6 på morgonen och man har morrat i sömnen av otillfredsställelse? Det ända jag låg och tänkte på medan han klappade var kvinnan som frågade om fransmannens nummer. Hon hade världens fulaste namn, jag kan inte ens skriva det här för att det är så fult, och jobbade på skatteverket. Jag ändrade precis så att skatteverket står med ett litet s, jag tycker inte hennes jobb förtjänar att skrivas som Gud. Hur som helst. Jag ångrar att jag inte sa till kvinnan att hon kunde ta mitt hemsläps nummer. Hon hade behövt någon som kunde försörja hennes dotter, och den här värdelösa mannen är den sortens man som kväver en genom att försöka få en att känna sig älskad, det hade ett barn mått bra av.
Jag tittar på honom, hans fula dammiga ansikte. Ljusen och mitt sigrig hjerten rosé ser löjliga ut. Allt i mitt rum är löjligt. Mina ljus påminner mig om utblåsta ballonger på ett barnkalas som var jättetråkigt och bara hade 3 gäster. Jag hade ett sånt en gång när jag fyllde fyra. Tänk att fylla fyra och fortfarande ha färre gäster än levnadsår.
Jag hade hellre haft än dotter än roliga ljus. Hade hellre haft en dotter än att behöva spendera en endaste timme till med honom.
Jag funderar på att sätta mig på tåget och åka till Stockholm. Jag hatar göteborg.
Comments