Jag hatar liknelser. Jag hatar att säga "livet är som...". Att livet skulle vara som en pappersbit som man vill knöggla ihop när man är lycklig. Som att allt man älskar skulle gå att kväva.
Inget orkar som det jag älskar. Kärleken är framåtlutad. Hänger ut som en snopp från en passiv kropp.
Jag har bett min mamma hålla fast mig inatt. Visa vem som bestämmer. Jag har redan bestämt mig. Det har man alltid gjort. Allting har en tydlig lutning och man går och går men ser inte om det är upp eller ner man går förens man blir kissnödig och kissar och kisset rinner ner för backen. Det rinner inte upp. Det rinner ut. Som en öl i havet.
Jag ska bli våt igen. Han ska krama ur mig som man kramar ur en disktrasa. Han ska hålla sina händer djupt inne i mina hålor.
Vi ska leva. Vi ska strunta i att göra. Det finns ingenting att göra. Bara sjuka grejer finns att göra. Så jävla jävla lol. Det finns en gud och han älskar att pranka. Vi ska hinna. Nästan som vatten ska vi hinna.
Commentaires