En gång dejtade jag en knarkis. Han förstod mig bäst av alla. Han orkade aldrig träffa mig innan klockan 2 på natten. Bara när han höll på att spy av lyckopiller ringde han. Jag svarade. Kom över. Fick höra att jag var ego. En elak elak tjej. Sen grät han för att jag var för snäll. Då sög jag av honom. Låg en stund i hans famn och berättade att jag kunde se honom i en tunn dunjacka tillsammans med en hund. Han var inte i berlin i min historia utan i norge.
Vi hade ett skämt som var att ställa sig på sängen och skrika ”vad vill du? vem älskar du?” på tyska
”Was magst du? Wen liebst du?”. Det var kul att tyska kunde låta enformigt.
Jag minns hur han luktade. Tyckte det var märkligt hur någon så ful kunde lukta som varmt linne. Döda ögon. Ren nacke. Blod i rosetten.
Första gången vi såg varandra frågade jag honom om vi borde prata norska eller tyska med varandra. .Han tittade rakt in i mina ögon och sa
”we’ll figure that out”
"Figure that out". Han tyckte att vi skulle figurera ut det. Figurera ut var vad han gjorde.
Han ljög om allt. Älskade att vara med tjejer och berätta om dom för mig. Sen satt vi och drack öl tillsammans och han tittade på mig som om jag var något att vara stolt över.
”Jag önskar att vi kunde börja om” sa jag en gång.
"Jag är en kratta", sa han. "Jag river och skrapar där jag går. "
Ja men riv då.
En gång lovade han mig att vara nykter. Jag var på väg hem till hans lägenhet med väskan fylld av chips, (jag köpte och betalade allt som fann sig i hans tarmsystem under veckorna vi dejtade). Jag öppnade hans sovrumsdörr och hittade honom med madrassen över sig. Ja, alltså över sig. Han låg på golvet, hade dragit bort madressen från sängen, vitt pulver över sängplankorna. Han såg mig, ställde sig upp för att fråga om jag ville ha.
Sa
"was magst du
wen liebst du"
Han var ovacker och enformig
Inte som tyskan
Jag försökte inte förklara den tanken. Jag gick hem
Comments